annanicolines

Hej på er! Visst är det också ett under det där med att man inte alltid ska ta åt sig utan bara låta det vara och ta det för vad det egentligen är. Absolut kan alla ha en "superdålig-ta åt mig allting som alla säger-dag" men inte varje dag. Ibland får man faktiskt välja vad det är man irriterar sig på och blir ledsen över. För oftast är det inget som den andra personen uppfattar, att du kanske tog åt dig eller så förstår den inte direkt varför du blev sur/ledsen, eftersom det inte var något att bli upprörd över från första början.

Har ni någon gång fått känslan av att det inte spelar någon roll hur trevlig man än är eftersom personen inte bryr sig ett dugg ändå? Den känslan brukar ofta krypa sig på när man är lite deppig, tänker på allt negativt med sig själv och andra och bara vill sjunka genom jorden för att slippa prata med folk för man känner sig helt ensam. Men strunta i om personen inte verkar bry sig ett dugg, för det är ändå inte ditt problem, utan den andra personens. Jag själv har hört det så otroligt många gånger från min vän Amanda, men aldrig riktigt kunna förstå det, för jag har så svårt för att inte göra det till mitt problem. Men här om dagen, greppade jag verkligen innebörden av vad hon sa och på något sätt verkade det så otroligt vist att jag nästan kände en stolthet inom mig som jag inte riktigt vet vart ifrån den kom. Fler visheter från Amanda till mig, tänker jag.




/N